Mitt måleri utgår inte från en föreställning om bild, utan från en situation som måste lösas. Varje målning etablerar ett tillstånd där former ställs i relation till varandra och omförhandlas. De bär spår av konstruktion, men motstår stabilitet; delar förskjuts mellan att vara bärande och perifera, hakar i varandra och bryts upp.
Det som driver arbetet är hur bilden kan hållas samman utan att fixeras. Färgen fungerar som en aktiv kraft som omfördelar tyngd, öppnar eller motverkar rörelse och tvingar fram nya samband. Jag arbetar lager på lager, där varje ingrepp både döljer och skärper det som redan finns, och där besluten ofta uppstår som svar på något som redan tagit plats.
Målningarna söker inte harmoni, utan ett tillstånd där balansen måste upprätthållas. Bilden tvingas hålla ihop trots sin egen instabilitet – som ett tillfälligt stopp i en rörelse som lika gärna kunde fortsätta.